www.grupptalanmotacta.se

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek

Svar till Acta

Skriv ut
Denna sida visar föreningens syn på de uttalanden som Acta gör i sin sida "Frågor och Svar" i www.votm.se

Svart text= Actas text (status 16.02.2010)
Blå text = Föreningens syn

Frågor och svar
Vilket ansvar tar Acta för det som hänt?

Som finansiell rådgivare har Acta ansvar för att bl.a. informera sina kunder om vilka produkter som finns på marknaden samt vilka risker de innebär. Actas roll regleras av lagar, regler och direktiv och kontrolleras av myndigheter. Om rådgivningen skett i strid med dessa kan Acta hållas ansvarig.

Som kund ansvarar man för sin del av de avtal som ingås samt för att ha läst och tillgodogjort sig den information som finns att tillgå.

Samtliga kunder ska ha haft tillgång till broschyrer och prospekt.


Prospektet från Lehman är på engelska, närmare 140 sidor, och dessutom knappast läsbart för icke-jurister. Broschyren för VOTM-1 innehåller ingen information överhuvudtaget om emittentrisk. I en del fall har dessutom broschyren VOTM-1 delats ut trots att anmälan för VOTM-2,-3 och 4 tecknats.


De som samtidigt tecknat ett lån med Kaupthing har skrivit under en låneansökan och även ett faktaark om lånefinansiering.


Det stämmer bra. Detta faktaark talar tydligt om "garanti om tillbakabetalning" och har en tabell som lyder "Följande tabell visar risk och och potential vid olika avkastningsnivåer". Tabellen visar entydigt att återbetalt lopp aldrig understiger lånebeloppet. Det finns inget skrivet överhuvudtaget om emittentrisk eller begränsning i garantiåtagandet knutet till emittentrisk.


Dessutom, i det material som signerats i samband med investeringen i Obligationen står det, precis ovanför raden för signatur, att kunden också tar ett lån samt att kunden är medveten om att detta innebär en högre risk.


Här griper Acta verkligen efter halmstrån. Den ökade risk som nämns här syftar enbart på att ränta och courtage blir högre ju högre lånebeloppet är, och att man (självklart) därmed också riskerar att förlora denna extra ränta och courtage. Denna tolkning är också den som Acta/Delphi själva framför i stycke 3.13 i inlaga till Allmänna Reklamationsnämnden, yttrande i ärende nummer 2008-8151 NH m.fl. av den14:e augusti 2009:

I de fall då investering i en obligation lånefinansierats har det funnits en ökad risk att kunden förlorar beloppet avseende förskottsbetald ränta och courtage. Belåning av oblkigationen medför alltså en högre risk vilket Acta också upplyst sina kunder om, bl.a. genom "Faktaark om lånefinansiering".


Actas bild är därför att de personer som investerat i Obligationen har haft god information om såväl produktens utformning som den aktuella risken med såväl Obligationen som lånefinansieringen.


Med den information som givits, såväl skriftligt av "Faktaarket om lånefinansiering" såväl som muntligt, så är bilden som Actas kunder fått mycket entydig: Lånedelen är 100% garanterad och aldrig riskexponerad. Föreningen förfogar över ett antal Placeringsförslag skrivna av Acta-rådgivaren inför kunden, där denna begränsade risk också mycket tydligt angivits. Ett exempel visas nedan:

 

 
Ovanstående exempel anser föreningen vara av särskilt intresse eftersom det tydligt visar att dessa valutaobligationer marknadsfördes som mycket säkra investeringar, som syftade till en låg risknivå. "Total risk är 45.000 på 3 år" kan knappast tolkas som "Total risk är 45.000 på 3 år såvida inte Lehman Brothers går i konkurs för då är risken 345.000 men den risken är så liten att kunden gärna tar den." ?


Är inte det här egentligen Actas fel?
Lehman Brothers konkurs är en unik händelse som omöjligt hade kunnat förutspås. Lehman Brothers var en av världens största och mest stabila banker och hade höga kreditbetyg. Varken Acta, Kaupthing, varken kunderna eller någon annan hade när Obligationen gavs ut kunnat förutspå detta.


    A) Banker har gått i konkurs förut. Hur noggrann kreditvärdering gjorde Acta/Kaupthing egentligen under utarbetandet av produkten? Tittade man bara på de ratings som Standard & Poor’s och andra gav Lehman Brothers? Kreditförlusterna för sub prime - lånen började väl realiseras redan under 2007 då obligationen tecknades? Och varför spreds inte riskerna för de olika obligationslånen VOTM1-4 över flera emittentbanker? Varför placera allt i en amerikansk investmentbank som hade väsentligt sämre förutsättningar än en affärsbank att få statligt skydd i händelse av finanskris?

    B) Småsparare måste ha rätten att få veta exakt hur mycket han/hon riskerar vid varje investeringstillfälle. Vi anser att det är fullkomligt orimligt att en placeringsrådgivare skall ha rätten att underlåta att ge sådan information, bara för att han/hon själv anser att risken för att en viss händelse skall utlösas är "liten". Gör han det, då är det rimligt att det blir sin arbetsgivares pengar som han riskerar och ej sina kunders.


Acta beklagar djupt det inträffade och är nu måna om att kunderna ska komma ur denna olyckliga situation så bra som möjligt. Därför har vi kommit fram till ett avtal med Kaupthing.


Vad krävs för att driva en grupptalansprocess?
Grupptalan är ett relativt nytt fenomen som sällan prövats i svensk domstol. En anledning till detta är de krav som ställs för att en grupptalan ska vara aktuella. Just frågor om vårdslöshet är svåra att bedöma i grupp. Rådgivning lämnas individuellt och frågor om rådgivningsansvar lämpar sig därför normalt sett mindre bra för prövning i grupp.


Föreningen är väl medveten om att Acta i sina formuleringar till ARN försöker trycka på den rent rådgivande roll som de påstår att Acta haft i denna produkt "som helt tagits fram av Kaupthing". Det är därför intressant att i pressen kunna läsa följande:

    "Kaupthings svenska informationschef Peter Borsos bekräftar att Actas obligationskunder har erbjudits att utnyttja belåning via Kaupthing. Han framhåller dock att det är Acta som ansvarat för all rådgivning och försäljning mot kunderna. Enligt Simon Kling är avtalsförhållandet konstruerat så att Acta har köpt obligationer av Kaupthing med Lehman som emittent. Acta har sedan sålt till privatpersoner som också har erbjudits viss belåning hos Acta".


Föreningen anser sig ha goda argument för att visa att det varit fråga om en av Acta centralt framtagen produkt och försäljningsprocess där kunden inte informerats korrekt om riskexponeringen förknippad med den lånefinansierade produkten.


Det är viktigt att komma ihåg att en grupptalan är en både komplicerad och kostsam process. Den nu aktuella föreningen bedömer denna kostnad till upp till 20 000 kronor per person, vilket ska jämföras med den högst osäkra utgången av en grupptalansprocess.


Det är inte billigt för kunden att betala halva kostnaden för lånet heller. Föreningen har mycket svårt att förstå kunderna skall betala runt 150.000 kronor vardera när det är Acta som har felat? Föreningen avser givetvis inte att initiera en rättegångsprocess om våra advokater inte bedömer att vi har goda chanser att vinna. Tingsrätten får avgöra om processformen Grupptalan tillåts, eller om vi måste initiera ett mycket stort antal enskilda rättegångsprocesser med nära nog identiska yrkanden. Föreningens uppfattning är att det vore ett ohyggligt slöseri med skattepengar.


En grupptalan mot Acta innebär inte att de som är med i grupptalan befrias från sin skyldighet att betala lånet till Kaupthing.


Grupptalan kommer att formuleras på sådant sätt att den inbegriper Kaupthing. Därmed kommer bestridande av betalningsansvaret att vara giltigt, utan risk för betalningsanmärkning, så länge rättsprocessen pågår.


Vad kan en grupptalansprocess leda till?
Resultatet av en eventuell grupptalan är mycket osäkert. I värsta fall kan anspråken bli alltför stora för Acta att möta och då riskerar gruppen att inte få ut någonting alls. En grupptalan mot Acta innebär inte att de som är med i grupptalan befrias från sin skyldighet att betala lånet till Kaupthing.


Målet med denna grupptalan är att få lånen avskrivna eftersom de av Acta har sålts på felaktiga premisser. Vårt mål är inte att försätta Acta i konkurs. Huruvida Kaupthing eller annan part i slutändan kan komma att stämma Acta och driva dem i konkurs kan inte föreningen ta ansvar för.



Visste alla att de tog ett lån? Samtliga kunder som tog ett lån hos Kaupthing i samband med investeringen i Obligationerna skrev under en låneansökan och ett faktaark om lånefinansiering. Dessutom står det, precis ovanför raden för signatur, att kunden också tar ett lån samt att han eller hon är medveten om att detta innebär en högre risk.

 



 
 
 
 
 
Vad denna "högre risk" syftar på i detta sammanhang har redan kommenterats ovan. Vid försäljningstillfället framställdes lånet som en ren formalitet som var fullt täckt av valutaobligationen som säkerhet. Som framgår av kreditansökan gick lånet för övrigt heller inte att använda för något annat ändamål. Hela konstruktionen lån/obligation är en ren Acta/Kaupthing produkt.


Hur har Acta informerat om risken kopplat till investeringen i Obligationerna?
Acta har framförallt upplyst om risken genom den skriftliga information som skickats ut till de personer som varit intresserade av att investera i Obligationerna.


Detta kan komma att tarva rättslig prövning. VOTM-1 broschyren (som har givits också till en del VOTM-2 kunder) har ingen information överhuvudtaget om emittentrisk. Broschyrerna VOTM-2,3 och 4 har en kort passus som heter "Avkastningen och Kapitalskyddet beror på emittentens kreditvärdighet och förmåga att betala på förfallodagen". Vi har även i dessa fall exempel på handskrivna försäkringar av rådgivaren att "totala risken var maximalt 40.000" etc. Vi har också exempel på när kunder frågat specifikt huruvida denna formulering om emittentens kreditvärdighet betydde att risken var större än de 40.000, och svaret från Acta-representanten var "nej". Inte en enda av våra medlemmar anser sig ha fått förklarat för sig att denna passus betydde att de kunde riskera hela lånebeloppet. Och anledningen till att de inte fick detta är naturligtvis helt självklar: Acta trodde inte att det var någon risk, och ansåg sig därför inte behöva nämna den. Vem hade då velat köpa valutaobligationen?
Nedanstående kommentar hämtat från DI den 16.02.2010 kan tjäna som ett exempel på hur åtminstone en Acta-försäljare tänkte. Notera ordvalet "sålde" och inte "rådgivit".

15. Jag har jobbat på Acta

Jag har arbetat på Acta under ett antal år, sa upp mig i våras, och har, utan att försöka förblommera uppenbara brister, trivts utmärkt fram till det att Lehman Brothers kollapsade. I dag arbetar jag i ett konkurrerande bolag och har således ingen anledning att försvara Acta. Jag var med och sålde belånade och obelånade indexobligationer med Lehman Brothers som emittent. Under slutet av 2006 och början av 2007, när så skedde, fanns det INGEN anledning att tro på kollaps för någon stor och erkänd bank - begreppet emittentrisk var i ärlighetens namn något som fanns i periferin för det kunde ändå aldrig bli en realitet... Så fel vi fick.

Jag har handlat i god tro och till 100% själv haft tron att det i praktiken var en omöjlighet för Lehman Brothers att gå i konkurs. Trots att jag anser mig agerat korrekt, inget ''försvarstal'', mår jag riktigt dåligt av det som hänt. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur det skall gå för dem som jag sålt in obelånade indexobligationer till med en egen tro att det skulle vara lika säkert som att ha pengarna på bankkonto samt alla de som innehar en belånad variant och som nu med stor sannolikhet får lösa en stor del av lånet med egna pengar. Helt enkelt fruktansvärt. Jag är uppriktigt ledsen för all den smärta som detta innebär för dessa människor även om det är ringa värt då det inte ger dem någon ekonomisk kompensation.

Trist


Kunderna har även särskilt upplysts om den ökade risk som tillkommer i samband med eventuell lånefinansiering av investeringen. För att säkerställa att investerarna varit medveten om denna risk har de fått underteckna ett dokument i vilket de styrker att de är medvetna om "…att belåning av indexobligationer innebär en högre risk än utan belåning".


Tredje gången detta halmstrå används.


Varför informerades inte kunderna om riskerna med att Lehman Brothers kunde gå i konkurs?

Vid den tiden som Acta erbjöd sina kunder att investera i Obligationerna var Lehman Brothers en av världens största banker och betraktades av oberoende ratinginstitut som mycket stabil. I det underliggande försäljningsmaterialet informerades dock om den så kallade emittentrisken. Dessutom informerades om den allmänna risken kopplad till dylika investeringar samt till den ökade risk som var knuten till att lånefinansiera sin investering.

Att Acta skulle ha agerat oansvarigt genom rådet att investera i produkter som var exponerade mot just Lehman Brothers är dock en bild som endast är logisk sett utifrån ett efterhandsperspektiv när vi vet att banken kollapsade.


Vi anser att detta är en sammanfattning av tidigare uttalanden ovan, vilka vi redan kommenterat.


Varför inväntar inte Acta svar från Allmänna reklamationsnämnden (ARN) innan svar på erbjudandet begärs in?

Svarstiden för det erbjudande som skickas till de som investerat i Obligationerna är inte kopplat till pågående processer hos ARN. Initialt skulle de första lånen kopplade till Obligationerna förfalla till betalning den 2 mars i år. Nu när Acta och Kaupthing nått en överenskommelse har det dock varit viktigt för de inblandade aktörerna att erbjuda erforderlig betänketid. Med anledning av detta har Kaupthing skjutit upp de första lånebetalningarna till den 16 mars och därmed sattes svarstiden för erbjudandet till senast den 10 mars. Vad gäller ARN har de vid upprepade tillfällen skjutit upp sitt beslut i frågan.


Vi instämmer i att ARN har varit förvånansvärt långsamma att komma med utlåtande i detta viktiga ärende.


Hur går ett insolvensförfarande såsom i Lehman Brothers fall till?

Konkursförvaltarna liksom den ansvariga för Chapter 11-förfarandet går igenom alla tillgångar, skulder och förpliktelser och bedömer vilka krav som är prioriterade. Därefter realiserar de eventuella tillgångar som finns och delar ut de likvider som inflyter till fordringshavarna enligt den bestämda prioritetsordningen. Detta är ett mycket omfattande arbete och processen väntas ta lång tid, sannolikt flera år. Det är därför svårt att förutse när i tiden en eventuell utdelning kan ske.


Vad vi förstår så handlas dessa valutaobligationer på en andrahandsmarknad för ca 30% av sitt nominella värde. Erbjudandet från Acta/Kaupthing representerar därför bara 10% rabatt på låneskulden.
Senast uppdaterad 2012-11-01 16:30